Vi tänkte lämna alla kattslingarna i fred i några dagar. Vi drar till Alsace och träffar släkt en masse. Passar på att utnyttja de äldre sönernas vänlighet när tillfälle ges. För det är de som kommer att ge alla katter vad de behöver. Mat, kärlek och allmän omsorg. Jag har skrivit en lång lista med det man kanske ska tänka på. Rätt skål till rätt mat.
Instruktioner
Men man kan ju inte alltid förutse det som kan hända. Som i morse när Messi hade kräkts i hallen och lilla runda bollen Luna hade bajs i hela baken. Eller, det som fanns kvar. För hon hade ju försökt dra av det på golvet. Hela golvet. Och … i soffan. Vi tog henne till handfatet och försökte kamma bort det värsta. Sen var det litet bad. Hon pep. Messi kom och skulle rädda henne. Med vapendragaren Tilla i släptåg. ”Rör inte vår kompis, hon gnyr ju”. Luna pep. Messi jamade svar. Tilla såg sympatiförorättad ut. I tio minuter. Sen var det storstädning. Den lilla incidenten gjorde att hela förmiddagens program liksom försköts (Per och Dante hade klipptid på förmiddagen. De kom nog lite för sent …). Hur nedtecknar man den typen av händelser till kattvakterna? Hänvisar hit kanske.
Så nu ska vi packa det sista. (Per och Dante i nya frisyrer. Och det är inga Prins Valiant-frillor. Mer som Gibbs i Navy CIS.) Hur kommer det sig förresten att ett av katternas absoluta favoritställen är resväskor? Why? Om man stänger väskan så står de bredvid och trånar efter att få undersöka väskans alla vrår. Hur kul kan det vara?
Borde kanske Tilla få nåt extra gott idag – det är ju 17 maj. Hon är ju faktiskt norska. Kanske därför hon jamar så sött?
Fina, fina Tilla!