Lilla älskade Tilla – hon tar uppgiften som extramamma på oanat allvar. Vi tittar ju in i bolådan en hel del. Vid ett tillfälle fick jag för mig att räkna katterna. Fyra. Men? Det borde ju vara fem. Larm i lägenheten ”DET ÄR BARA FYRA KATTUNGAR”. Alla piper (kattungarna alltså). Vänta – de piper i stereo. I olika rum. Och var är Tilla? Jaha, där kommer hon promenerandes från Dantes rum med en kattunge mellan tänderna. Vilket i och för sig är rätt sätt att bära, men att dra iväg med en kisse är ju inte riktigt bra. Hon hade väl fått för sig att hon skulle ”rädda” en specifik unge från … allt. Han hamnade rätt till slut. Hos sin biologiska mamma.

Och Messi vågar sig ut från bolådan. Hon pausar helt enkelt medan de små sover. Annars är hon där HELA tiden. Som instinkten och naturen vill. Ungarna ska ju ha mat, gubevars.

Och vi har diskuterat huruvida Hawaii är ett bra namn eller om kanske Alaska är bättre? Vi får se om några dagar vad de ska heta. Florida, Mississippi, Texas och Kansas är i alla fall klara namn. Kanske. Vår Amerikakull!

Bilder –

Armaruppåtsträck

Tilla sover avslappnat med de andra sex kisslingarna

sovhög

Amerikakullen i underbar sovhög.

utsträckt

Messi ute ur bolådan. Sträcker på sig. Nöjd!