Igår kom vi hem efter drygt två veckor i Sydafrika. En spännande resa, men mer om det en annan gång. Här handlar det om katterna vi har här hemma!

Vi hade inte anat hur våra fina katter skulle reagera när vi kom hem. Vi blev överraskade. Messi är ju vanligtvis lite mer reserverad och katt på sina villkor medan Tilla är den mer lekfulla och den som kommer och hämtar ömhet när hon behöver det . Men nu – Messi pratade med oss hela kvällen. Hon strök sig mot oss, kunde inte sluta spinna och ville mer än gärna bli buren. Det var helt fantastiskt att känna att hon faktiskt hade saknat oss! Tilla var mer som hon brukar – lite förvirrad.

Kattvakteriet har fungerat helt utan anmärkningar – ett ungt, studerande par som bor i Lund har tagit hand om både katter och lägenhet samtidigt som de har sluppit att bo med andra vuxna i flera veckor. Mycket bra för alla! De senaste två dagarna har Fred, mellansonen, löst av Erik och Emi som reste iväg. Funkade naturligtvis också bra.

Skulle vara så himla kul att veta hur Messi och Tilla tänker eller känner inför de saker de har varit med om medan vi har varit bortresta.

Ett tecken på att de i alla fall inte är sura på oss, är att Messi har sovit vid mina fötter hela natten. Tilla sov i det lilla utrymmet i sänggaveln vid huvudänden. Klockan sju i morse kom de båda och ville bli klappade. De kommer ihåg oss! Bra! Messi har dessutom börjat med en ny typ av jamande – det knarrar mer. Vi tror att det betyder att hon vill hoppa upp på högre höjd – en axel till exempel. Dessutom spinner hon så fort vi närmar oss. Det är vi inte vana vid.

bild 6

Messi på Pers axel. Suddig men sann.

När jag nu läser igenom det jag har skrivit så kan man få intrycket att Messi är en asocial katt – så är det inte. Hon är den kloka, fina och lyhörda katten och Tilla är den roliga, mysiga och lite mer våghalsiga. Två underbara personligheter som vi har saknat när vi har varit borta. Kompensationen var lejonen vi såg häromdagen. Men dem kunde vi ju inte precis mysa med.

Härligt att vara hemma igen! Härligt att känna att vi faktiskt kan resa bort trots att vi har katter också.