För tidigt födda - nu en vecka gamla

Sols kattungar blir idag en vecka gamla. Ja, de är redan en vecka fast de borde ha fötts ungefär nu.

För en vecka sedan, den 23 mars, kom fodervärdsfamiljen Åquist hem på seneftermiddagen och hittade fem kattungar i bolådan. Ingen av oss var beredd på att det ens var nära att Sol skulle skulle föda. Hon var ju bara på dag 57, av normala 65 dagar, i dräktigheten. Vi tänkte att hon skulle föda som allra tidigast i måndags. Och dag 65 är ju imorgon torsdag.

Fyra av ungarna levde, den femte låg livlös vid sidan av sin mamma. Trots att de var så tidigt födda så hade de bra vikter – 86-94 gram.

Oro. Små outvecklade kattungar. Hur gör man? Vi läste på och pratade med andra uppfödare. Det finns dock inte mycket information att hitta om så tidigt födda kattungar, förutom att prognosen inte är särskilt god. Men vi tänkte att det handlar ju om stödmatning och se till att ungarna har tillräckligt med värme och försöka se till att de diade så mycket som möjligt. Men ungarna var slöa och hade inte mycket till direflex och hade svårt att svälja mjölkersättningen. De var ju inte helt färdigutvecklade och redo att möta världen än. Det var mycket att ta ställning till. Familjen Åquist gjorde en hjälteinsats med att göra allt för att ungarna skulle överleva.

En natt gick. Ytterligare en unge dog. Men tre levde fortfarande – ”Blå”, ”Glitter” och ”Rosa”, uppkallade efter färgen på nagellacksmärkningen. Fortsatt stödmatning var 1-2 timme och värme. De fick också vatten med druvsocker vilket gjorde att de de fick en energikick och kunde matas eller dia ett tag. Men de gick inte upp i vikt, utan tappade en del. Dock inte jättemycket, ungefär 5-10 gram. Där låg de stilla i vikt fram till fjärde dygnet, då ”Rosa” tappade ytterligare i vikt och blev sämre. ”Rosa” hade hela tiden varit den svagaste med sämst direflex och vi hade många gånger gett upp hoppet om honom/henne (vi trodde till en början att alla fem ungarna var hanar, men det stämmer nog inte. Eftersom de inte var fullt utvecklade så var det svårt att avgöra). Eftersom ”Rosa” inte mådde bra och att läget blev sämre bestämde vi oss för att åka till Bagarmossen djursjukhus och låta ”Rosa” somna in i söndags kväll.

Sol och ”Rosa”

Kattungarna blev dåliga i magen under de första dygnen och det mesta av det de matades med kom ut ur rumpan. Förmodligen så klarade inte deras magar mjölkersättningen, vilket låter rimligt med tanke på att man på prematura barn födda före vecka 32 inte kan ge mjölkersättning eftersom de inte tål det. Där har man dock möjligheten till dropp eller donerad bröstmjölk… På kattungarna måste man försöka avgöra om de får i sig tillräckligt med vätska och näring genom att dia, eller om man ändå måste stödmata dem. Vi bestämde efter tre dygn att försöka minimera stödmatningen med förhoppningen om att ungarna skulle bli bättre i magarna och kunna ta upp modersmjölken, i den mån de överhuvudtaget diade. Fokus blev på att hjälpa dem att dia.

Efter fyra dygn fick som sagt ”Rosa” lämna oss, men samtidigt så vände det för de två återstående kattungarna – ”Blå” och ”Glitter”. De hade då nästan bara fått dia det senaste dygnet och nu började det ge resultat. De här två kattungarna hade hela tiden varit de som visat störst livskraft. ”Only the strong survive”, säger man väl. Och nu tog det verkligen fart i viktuppgången på ”Blå” och ”Glitter”, och de började både bete sig och se ut som normala kattungar. Hurra! Och sedan dess så har det bara fortsatt i positiv riktning. ”Blå” har de senaste tre dygnen gått upp 46 gram och väger ikväll 133 gram, och ”Glitter” har gått upp 38 gram och väger nu 123 gram. Vi har nu goda förhoppningar om att allt ska gå bra för de här två kattungarna. Mycket tack vara det fantastiska arbete som vår fodervärdsfamilj har gjort och gör. Tack Alexandra, Henrik, Cedrik och Klara!!!

”Blå”, som är kattunge #1 i vår kull #6, är troligen en hona och är svartspotted (SIB n 24).

”Glitter” som är kattunge #2 i vår kull #6, är en hane som är svartspotted (SIB n 24).

Här är lite bilder på miraklen och deras mamma: