Idag blir Tilla, som vi också kallar för Tillerill eller Lilltilla eller Tillis eller Tillster eller … så, två år.
När vi skaffade en andra katt så var det absolut mest för att Messi skulle få sällskap. Eftersom vi tyckte att det här med utställningar och avel var roligt så tänkte vi att en katt från Norge skulle vara lite kul. Så kom hon till oss – fin-Tilla. det första som slog oss var att hon spinner mycket högre än Messi, det märkte vi redan på vägen hem i bilen. Hon låg i mitt knä på en kudde och spann och spann och spann. För att trösta sig själv, antar jag. Men det är inte den enda olikheten, i jämförelse med Messi så är hon keligare. Kanske charmigare. Och väldigt snäll. Messi är nog kanske smartare och hon har också förändrats sen Tilla kom. Hon är lekfull på ett annat sätt och sen hon fick kattungar x2 och så är hon generellt coolare. Men nu är det Tilla det handlar om …
Tilla 3 månader
Vi blev alldeles förälskade i den lilla katten när hon kom. Och det tror jag att Messi också blev. De är verkligen ett radarpar men även här är Tilla den som hellre lägger sig nära, nära än att Messi gör det. Både oss människor och Messi.
Den lilla fläcken på nosen blir man ju alldeles betagen av och det är alltid roligt att vara på utställning med henne. Domarna tycker att hon är otroligt feminin och fin. Och hon var väldigt lugn redan på första utställningen.
Tilla 9 månader
Det blir ju nästan fånigt att skriva att Tilla är en hönsmamma, men det är faktiskt så. Hon månar om de tre små på ett fantastiskt sätt. Går och kuttrar till dem och är bekymrad över att de nu mer drar iväg på egen hand. Hon är en väldigt omsorgsfull morsa men ser också till att ungarna får ta eget ansvar (man kan ju till exempel tycka att hon kanske borde ha varit lite mer aktiv när den första katten försökte ta sig över det lilla staketet som vi hade till köksdelen när ungarna var mindre, men då låg hon mest och tittade. Messi vaktade bättre just då. Men jag antar att de på nåt sätt delar på ansvaret och att Tilla har full tillit att ungarna klarar sig med Messi i närheten).
Vi har ju bestämt oss för att ha kvar en av ungarna – Chai – och vi kan väl bara hoppas att det funkar. Vi har ju självklart övervägt hur vi ska göra och tror verkligen att det blir bra. Messi kommer förmodligen fortsätta att vara högst i rang och sen är frågan om det blir Tilla eller Chai som kommer ta andra och tredjeplatsen. Chai är en liten tuffing …
Att ha tre katter kommer att kräva en del av oss, främst praktiskt. Vi kommer visserligen att flytta till ett större hus ganska snart, men att resa med tre katter och en liten människa blir ju en annan sak än att ha två transportburar med två katter + vår son Dante. Varje sommar åker vi till vårt hus i Småland och det hoppas vi kunna göra även framöver. Med katterna. Ja, vi får väl se. Och anpassa oss. Till en viss grad i alla fall. Ibland tycker jag att livet handlar väldigt mycket om katter. Det är en jäkla tur att vi har andra intressen också. Och en stor och härlig bekantskapskrets som är både med och utan katter. Och älskade människobarn i olika storlekar.
Nu är den här dagen snart till ända jag antar att Tilla, ungarna och deras nanny Messi snart ska sova. Precis som jag.
Tilla & Dante 2014-08-30